Sven & Kari Rosvall
	Home - Contact Info

· Start
· Sven Rosvall
· Kari Rosvall
· The Rosvalls
  · Our House
  · Holidays
    · Donegal och Galway 1999
    · Wales 1999
    · Cork 1999
    · Brasilien 2000
      · Bröllopet
      · Festen
      · Petropolis
      · Guarapari
      · Corcovado
      · Sockertoppen
      · Rundtur i Rio
      · Copacabana strand
    · Holland 2001
    · Mayo 2000
    · Sverige 2001
    · Paris 2002
    · Karis Konstresa till Paris 2002
    · Thailand 2005
    · Besök hos Legillon 2006
    · Skottland 2007
    · Wales and Cornwall 2010
  · Model Railways
  · Texts on Irland
  · Contact Info

Brasiliensemester och Bröllop

Berättelsen skriven av Kari med bilder av Sven.

Prolog

Det hela började med att vi fick en inbjudan att övervara bröllop mellan Svens kompis Thomas och hans blivande fru Elisa från Campos i Brasilien. Hur skulle vi nu göra med denna inbjudan. Brasilien ligger ju så långt bort och så är det dyrt att åka. Efter resonemang som ledde till att vi skulle åka gick jag till resebyrån för att prata resa. Jag kom lite sent för det mesta var bokat. Efter letande och slående på datorn hittade hon en flight till Rio med British Airways. Utresan var det inga problem med men så skulle vi ju hem också och det visade sig vara lite svårare. Det är semestermånad i januari i Brasilien så alla skulle visst till Europa. Men så hittade hon två platser och se nu var det alltså på gång.

Torsdag 6/1

Till slut kom så avresedagen. Vi packade våra väskor och jag var väldigt förkyld med 38 graders feber och hosta. Så det blev att packa allehanda mediciner. Resfebern sätter också in, vad har vi nu glömt? Strax före kl 16.00 kommer vår hyresvärd som är taxichaufför och hämtar oss för avfärd till flygplatsen. Väl där kommer vi på vad vi glömt och Sven går och köper sig öronproppar det var dom han saknade. Sven hittar proppar i en elbutik på flygplaten så nu är vi lugna igen. Första etappen på vår resa är London och där sitter Sven hårt hoptryckt i det trånga sätet. Vi byter till jumbojet i London och som tur är finns här mer benutrymme. Bakom oss i flygplanet sitter fyra lite överförfriskade irländare och tjoar och det är inget vidare när man som jag inte mår så bra för övrigt. Resan är också mycket turbulent och skylten med att ta på säkerhetsbältet kommer upp både nu och då.

Fredag 7/1

Dagen ljusnar och vi närmar oss San Paulo där vi mellanlandade och släppte av dom flesta passagerarna. I Sao Paulo bor ca18 miljoner invånare. Så efter 10 timmar i luften landar vi i Rio. Det är varmt och soligt. En vänlig passkontrollant önskar oss välkomna till Rio och är mycket trevlig. Kari och Claudia

Vi spanar efter en tjej som heter Claudia som möter oss på flygplatsen, hon är kompis med Elisa och ska vara vår första guide. Vi har blivit tillsagda att hon inte kan engelska utan franska och det kan inte vi. Jag får genast syn på henne med vår namnlapp så det gick väldigt smidigt. Vi kunde tala lite engelska med henne i alla fall och så hade vi ju kropps-språket. Det har vi blivit ena hejare på efter vår vistelse i Brasilien. Sven växlar pengar till Reals och så tar vi flygbussen till busstationen. Väl där får vi vänta 1 timma på att komma med en buss som ska ta oss till Campos. Så vi passar på att äta en bit. Först tittar vi ut vad vi vill ha, så betalar vi och sen mot det kvittot vi fick, gav dom oss mat. Så bär det av med buss i det brasilianska landskapet mot Campos det tog 4 timmar och på halva vägen stannar bussen och vi kunde köpa isglass vilket var gott i den heta sommarvärmen. I Campos möter oss det blivande brudparet Elisa och Thomas. Vi åker först till Elisas hus för att lämna Claudia, och vi hälsar på Elisas mor och en del systrar och andra släktingar. Sedan åker vi till vårat hotell och checkar in och så hälsar vi på Thomas mor Solveig och hennes syster Anna-Lise. Båda dessa flickor är danskar, men Solveig som bott länge i Sverige verkar mer svensk. Anna-Lise bor på Bornholm. Vi vilar lite före middagen som vi avnjuter i hotellets restaurang tillsammans med systrarna och Thomas. Jag dricker vitamindrink det hjälper mej att bli av med förkylningen. Sen är det verkligen skönt att få gå och lägga sig till suset av en högljudd luftkonditionering.

Lördag 8/1

Lördagen den stora dagen. Kari gick upp och åt frukost kl 6.30 tillsammans med Anna-Lise och Solveig. Sven sov lite till. Vi åt goda frukter till frukost som vattenmeloner, papaya och ananas och drack färskpressad juice. Kl 7.15 kom Deborah och hämtade oss tjejer för transport till en skönhetssalong för se här skulle vi nu förvandlas från ankungar till fina svanar.

Kari fick håret tvättat och konstfullt uppsatt, naglarna rengjorda och lackade och en väl genomförd make-up. Så åkte vi tillbaka till hotellet för att byta om till festkläder. Vi tog så en promenad till kyrkan som låg på 2 minuters avstånd. Kyrkan var väldigt fint dekorerad med vita blommor, liljor, orkidéer och krysantemum. Brudgummen kom tillsammans med sin mor och moster. Så fick vi alla vänta, till sist kom bruden och hon fick sitta kvar i bilen medans vi ställdes upp på led och gick kyrkgången fram parvis allt fotograferades och videofilmades av proffs. Till sist slogs stora porten upp fin, musik speladas och så kom den vackra bruden eskorterad av sin far. Bröllopsakten som var på portugisiska översattes till engelska av Thomas portugis-lärare. Det var en mycket fin gest då vi ju bara var fem (Sven, Kari, Solveig, Anna-Lise och Anders) som behövde tolk. Anders var best man och kompis till brudgummen som förde honom tillsammans med Deborah som är kompis med Elisa. Så skrevs dom in sig i kyrkboken tillsammans med släkt och bestman.

Så tågade dom ut till ljuv musik och min maskara satt på näsduken för visst jag grät det var ju ett så fint bröllop. Det var många av dom ca 300 gästerna som också grät så det var mycket lyckat. Deborah och Anders tog oss så till festlokalen där vi fick äran att sitta vid bröllopsbordet. Maten mycket god och det serverades gott vin. Många höll tal till brudparet och det spelades in på video och även jag tog till orda. Så blev det champanjedags och korkar smällde och brudparet skar av den stora fina bröllopstårtan. Alla ville nu bli fotograferade med brudparet, så många tusen kort blev det. Ca kl 16.00 åkte så brudparet till hemlig ort och Deborah fick brudbuketten, så hon blir nog den nästa bruden om vi får tro traditionen. Vi tog oss tillbaka till hotellet, där vi bytte om till mer passande kläder i värmen. Så passade de fyras gäng (Sven, Kari, Solveig och Anna-Lise) på att ta en promenad i Campos. Vädret väldigt varmt och så blev vi ut-tittade av Camposborna som inte är vana vid turister, inte så bleka iallafall. Vi åt en lättare måltid på hotellet utom Sven som åt en rejäl pastarätt. Efter denna lyckade dag var det skönt att gå till sängs.

Söndag 9/1

Vi låg länge och det var skönt så åt vi frukost kl 9.00 Tillbaka till rummet för vila och så tittade vi på TV. Så blev det dags att gör oss fina för att gå på lunch hos Elisas föräldrar. Halv tolv kom Deborah och Anders och efter en god stund kom Herr och Fru Olsen (de nygifta) och alla åkte nu till Elisas föräldrar. Elisa visade mig runt i det fina huset med tillhörande trädgård. Så pratade vi med Elisas släktingar så gott vi kunde och med Elisa och Thomas som tolkar. Vi tyckte det var mycket tråkigt att inte kunna språket då det var så många fler trevliga och snälla människor att prata med. Vi åt god lunch med rester från den fina bröllopsmiddagen. Det var mycket folk i farten vilket var trevligt. Så utbröt full aktivitet för Herr och Fru Olsen skulle nu iväg på bröllopsresa alla hjälpte till att packa och alla följde vi med till bussen för att vinka av dom. Vi åkte tillbaka till hotellet och de fyras gäng gick en promenad längs floden. På andra sidan floden hade en brand utbrutit så fick vi se brandkåren i utryckning. Det gick inte så värst fort inte och vägen var enkelriktad så den fick ta en ordentlig omväg. Vi såg att dom släckte branden till slut. Så tillbaka till hotellet för kvällsfika, men restaurangen var stängd för det var ju söndag. Vi hade av familjen fått en stor tårtbit så vi undrade om vi kunde få låna tallrikar och bestick och när dom väl förstod vad vi ville dukades det upp för oss. Som tack för att dom var så snälla fick dom också av den goda tårtan och det hela blev mycket lyckat. Så upp och packa och sova efter en ny och spännade dag.

Måndag 10/1

Upp tidigt för frukost och avfärd till Petropolis. Vädret soligt och varmt trots att det är regnperiod men det är inget som drabbar oss däremot hörde vi att det varit stora problem med översvärmningar i Sao Paulo. Resan är skumpig och in till Rio är det trafikstockning pga att en lastbil fått motorhaveri. Så byter vi buss i Rio och åker på slingriga vägar mot Petropolis. En otroligt vacker väg som är enkelriktad vilket var tur för bussen gör vansinnesomkörningar. Vi kom lyckligt fram till Petropolis som är en stad insprängd mellan bergsbranter och ligger ganska högt. Värmen där var inte så påträngande som i Campos. Vi strosar på de trånga trottorerna för att hitta mat och turistinfo Vi är de fyras gäng samt Anders och vår guide Deborah. Vi hittar ett fint stekhus, som även kan ge mej vegetariskt efter lite dividerande, vi äter rejält med mat och mätta och belåtna fortsätter vi vår vandring och hitter ett skjul mitt i stan som är turistinfo, där hittar vi broschyrer och Deborah hjälper oss mycket bra. Hon kan ju språket. Detta var en resande dag den tog ca 8 timmar. Så trötta och nöjda gick vi till sängs.

Tisdag 11/1

Upp och åt frukost kl 9.00 Så gick de fyras gäng tillsammans med turturduvorna ut i den soliga staden. Först kom en man och erbjöd sig att ta oss med häst och vagn till de olika sevärdheterna men det nappade vi inte på. Så mötte vi en guide som erbjöd sig att slussa oss till de platser som var värda ett besök. Deborah pratade med honom och vi bestämde att det var en bra idé. Guiden kunde engelska och då förstod vi alla.

Vi gick på en gata som en tysk ingenjör hade designat och där låg alla dom dyra lyxhusen från både nu och då. En del hus hade kvar sin portogisiska stil med mycket vackra kakelplattor i blått och vitt. Så gick vi till ett hus där Santos Dumont bott och han lär enligt brasilianarna vara den förste som flög eget byggt flygplan. Han flög runt Eiffeltornet i Paris i en hel timma. Han begick senare självmord då han fick se att flygplan användes i krig och det blev för mycket för honom. Han blev 63 år. Vi gick till en affär där det såldes allt möjligt hantverk och dom hade mycket vackra stenar. Ägarinnan hade danska föräldrar men hon kunde ingen danska själv, hon berättade att hennes föräldrar talade danska med varandra när de inte ville att barnen skulle förstå.Vi traskade så vidare och kom till Museo Imperial, där fick vi höra och se om Brasiliens historia bland annat att Prinsessan Isabel av Brasilien frigav slavarna 1888 just i Petropolis. Där fanns mycket fina och välbevarade saker och dom hade väldigt fina trägolv så vi fick gå med filttofflor på. Guiden traskade på med oss i 4 timmar och han var inte dyr 30 Reals, cirka 150 kronor. Vi blev hungriga och åt lunch på en självservering där man tog sig mat och så vägdes tallriken och man betalade efter vikt. En mycket bra idé och visst fanns det mycket och god mat även till mej. Så fick jag se en tygaffär och det gick inte omärkt förbi utan här handlade jag tyg. Så vandrade Sven och jag på egen hand för att fotografera och så vilade vi i en skön park med fin fontän. Så tog vi oss en riktig promenad tillbaka till stadskärnan. Jag var så glad denna dag för jag hittade mer billigt tyg. och så köpte jag fina skor för nästan ingenting.

På hotellet träffade vi dom andra. De fyras gäng gick till systrarna för att intaga en drink På kvällen gick vi alla till en uteservering med dålig betjäning. Det tog två timmar att få det lilla vi beställt. Men vi hade iallafall tur med vädret och det var skönt att kunna sitta ute kl 21.00. Vi gick tillbaka till hotellet efter en intressant och fullmatad dag.

Onsdag 12/1

Shoppingdag. Deborah tog oss till en shoppinggata, mycket kläder till låga priser. Visst det var mycket kläder för ungdomar men vi hittade allt lite åt oss själva. Sven köpte två skjortor och jag köpte 3 par shorts. Vi delade på oss och Sven och jag åt lunch och så gick vi till en park för att vila och smälta maten. Dom har mycket god mat i Brasilien. På vägen till hotellet gick vi förbi presidentens sommarpalats som var stängt under gårdagens rundvandring och se idag var det öppet. Två studenter som läste engeska guidade oss och vi hjälpte till med språket. Vi var dom första kunderna dom hade så det var riktigt roligt att hjälpa till. Efter denna bravad åkte vi alla till en park som skulle vara så trevlig. Tyvärr var parken överreklamerad och vi var snart tillbaka på hotellet igen för att packa så vi kunde åka vidare tidigt nästa morgon.

Torsdag 13/1

Vi åkte från Petropolis kl 6.00 för att ta bussen till Rio. Vi fick vänta på buss till Campos en timma så vi åt varsin varm smörgås. Vi åkte så buss i 4 timmar och kom till Campos där Deborahs mor och kusin väntade på busstationen. Vi åt på Churrascaria vilket innebär att ät så mycket kött du orkar för 10 Reals. Först plockar man åt sej mat från en buffet och går och sätter sej. Sedan kommer servitörer med täta mellanrum med diverse grillspett och erbjuder bitar. Det fanns naturligtvis mycket grönt och gott till mej. Så gick färden vidare i 2 bilar till Guarapari.Väl framme visade sig att vi bodde nära havet och det utnyttjade vi. Fisken Solveig kastade sig orädd fram i vågorna, vi andra badade också i det svala och fina havet. Så drack vi kokosmjölk direkt ur nöten och det var kallt och gott och mycket mjölk var det. Detta var en resande dag så jag blev trött. Sven och de två systrarna gick en sväng längs stranden och åt en bit pizza. Jag pratade en stund men Deborah och Anders sen somnade jag.

Fredag 14/1

En dag vid havet. Solveig och jag badade kl 7.00 medan dom andra sov. Så tillbaka för att äta god frukost. Sven och jag fick hjälp med att komma till en kemtvätt för våra kläder var nu smutsiga och man kan ju inte packa hur mycket som helst. En snäll dam från hotellet tog oss dit.

Så intog vi stranden tillsammans med dom andra vi var ett stort gäng hela 8 st. Mitt på dagen var det så hett att vi tog siesta. Efter den var det full fart igen, Sven och jag köpte skor till mej av en dam som kunde engelska. Vi åt smörgås och vitamindryck på en bar. Så bar det av till stranden igen. Efter ett tag tog Deborah och Anders med oss till en glassbar. Där tog man sin burk fyllde med glass och andra godsaker och så vägdes det hela och det var sen bara att äta och njuta. Vi hade som vanligt glömt att ta med pengar men vår räddare i nöden Solveig bistod. Vi löste pengaproblemet till det bästa sen så igen gick med förlust. Så sol och bad igen. Jag pratade engelska med en flicka som heter Larissa och som jobbar som psykolog här i Gurapari. Det blev en intressant berättelse och så jämförde vi olika sätt att se på saker och ting. Vi gick till hotellet för att ducha av oss allt saltvatten och så ut på stan igen.

De fyras gäng åt på en självservering vi blev rekomenderade och det var naturligtvis både gott och inte särskilt dyrt. Så promenerade vi längs stranden och Solveig böjd på en brasiliaskt drink som heter Caipirinha som är gjord på inhemsk rom, socker, lime och is. Mycket gott. Vi såg slutet på en utomhuskonsert och slutet på en fotbollsmatch som visades på en stor skärm. Så nöjda med den dan gick vi hem och sov. Inte att förglömma förstås Sven blev intervjuad av Brasiliansk TV. Han försökte komma undan med ursäkten att han inte kunde portugisiska, men det gick inte för reportern var duktig på engelska. Dom ville veta vad vi blekfisar tyckte om brasilien. Sven sa bara positiva saker, vad annars. Jag försökte att få byta om i fred men det var inte så lätt då den hemska fotografen var överallt.

Lördag 15/1

Solveig och jag till havet för vårt morgondopp kl 07.30. Lite kallt i vattnet men ändå skönt. Sen smakade frukosten väldigt gott. Sven och jag traskade till kemtvätten för att hämta våra kläder Vi fick vänta en stund men det gjorde inget det var intressant att se folk komma och gå och så kom det pojkar som jobbade där och dom var väldigt livliga, dom visade oss dataspel och så bjöd dom på vatten från kylen. Kylskåpet stod i en hög med alla turktumlare och dörren gick inte att stänga så bra så där var det stora isklumpar, trots det var vattnet kallt och det smakade bra i värmen. Så kom våra fina tvättade och nystrukna kläder och vi traskade vidare. Så gick vi och handlade dricka och godis. Sven gick till stranden och jag gick till posten för att posta vykort till Sven mamma. Efter pekande hit och dit kom jag till posten till slut. Jag hittade tillbaka till stranden och dom andra, så var det sol och bad igen Jag träffade Larissa denna dag också, lika trevligt, vi utbytte email adresser. Efter ett tag träffade jag en annan tjej som tyckte om att praktisera sin engelska och hon presenterade mej för hela sin släkt. Brasilianarna har stora likheter med irländarna dom är lika glada, öppna och hjälpsamma. Så till hotellet för siesta. Till stranden igen vi tyckte om att ta vara på denna ljuvliga sommar. På kvällen bjöd systrarna på god middag eftersom det var sista kvällen med Deborah och Anders. Vi gick en promenad längs med havet och tittade på en kille som var väldigt duktig på att göra tavlor med hjälp av sprayburkar. Så lyssnade vi lite på en gitarrist. Jag köpte ett mysigt linne till Pia som tack för att jag fått låna så många fina sommarkläder av henne. Så till hotellet för att sova. Vi fick reda på att Sven varit på lokaltv, hotellvärdinnan hade sett honom och oss andra.

Söndag 16/1

Solveig och jag till havet 07.30 för att bada och vakna så där skönt igen Frukost och så tillbaka till stranden. Så åt vi lunch för sista gången på den fina självserveringen. Vi letar efter en affär som har frukt men då den är en helgdag lyckas vi inget vidare. Vi väntar på bilen som ska komma och hämta oss. Vi väntar i Deborahs familjs lägenhet. Färden till Campos går bra och vi köper frukt på vägen, dom är många som har fruktstånd utefter vägarna i Brasilien. Vi köpte bananer och jaca-frukt. När mörkret faller i Brasilien blir alla bilförare som vansinniga. Dom kör fort och så släcker dom ljuset för att kunna blinka med det för att köra om. Vi kom helskinnade till Campos iallafall och där träffade vi Thomas. Han berättade lite om deras äventyr och vi om vårt. Så pratade vi praktiska detaljer. Vi måste säga att vi blivit ordentligt omhändertagna av alla.

Måndag 17/1

Frukost kl 9.30 utan att veta om varandra mötte vi Anna-Lise och Solveig i matsalen precis samtidigt. Så fick Sven hjälp av Elisa med att ta ut pengar. Det var ett riktigt äventyr. Dom brasilianska bankautomaterna ville inte ta svenska Visa-kort. Thomas och Solveig hade haft samma problem tidigare på resan. Det blev att gå in i banken och få pengar, det tog en god stund. Thomas och jag fick oss en pratstund och jag fick veta lite mer om Brasilien. Så till hotellet och efter en stund kom Elisa och skjutsade oss till en fin restarang där man åter igen fick äta hur mycket kött man ville. Så ut på stan och Sven har köpt sig fina skor och jag mer fint billigt tyg. Vädret i Campos är väldigt varmt, fuktigt och mycket soligt. Vi togs till ett shoppingcenter av det lyxiga slaget och där bara ögonshoppade vi och drack dricka. Tillbaka till hotellet för att vila. Solveig och Sven ut för att handla CD-skivor. På kvällen åkte vi i två taxibilar till en av Elisas systrar. Där blev vi förevisade det fina huset. Mycket folk kom det för se alla ville säga hej då till Elisa som skall flytta till Sverige. Där var folk av alla åldrar och vi hade mycket trevligt åt snacks och tittade på bröllopsvideon. Så blev vi filmade igen och fick se den också. Det är mycket trevligt att få besöka dom inhemska hemmen och få en inblick i hur man lever och bor i Brasilien. En lyckad kväll igen.

Tisdag 18/1

Upp och åt frukost, så åkte Elisa och jag till skönhetsalongen för att få håret tvättat och naglarna på både händer och fötter omsedda. Detta är en billig kur så den kan man göra ofta i Brasilien.

Måste säga att det är riktigt skönt att bli så omhändertagen. Sven packade våra saker och så vilade vi lite. Så var det dags att åka till Elisas föräldrar för lunch och där spenderade vi eftermiddagen. Kl 18.00 åkte vi till Rio hela bunten dom fyras gäng och så Herr och fru Olsen. Vi tyckte alla att det var jobbigt att skiljas och mest jobbigt blev det för Elisa och hennes familj att ta avsked, då hon ju flyttar så långt bort. Vi kom till Rio och vårt hotell som heter Canada och ligger ett stenkast från stranden i Copacabana. Vi kom kl 22.30 på kvällen. Detta var ännu en spännade dag och jag har köpt svarta bönor och farofa så att jag kan göra en Brasilienkväll hemma.

Onsdag 19/1

Upp och åt frukost, för att sen ta Rio i besittning. Först besökte vi kristusstatyn på Corcovado som just denna dag var inhöljd i dimma och det så mycket hemligt ut. Till kristusstatyn får man åka kuggstångståg och bara det var spännade då det gick brant uppför. Tänka sig här fick vi regn på oss det var skönt. Så till nästa sevärdhet som är sockertoppen och dit tas man i två steg via linbanor.

Nu var vädret vacket och vi kunde ta fina utsiktsbilder och även hittade vi små apor i ett träd som var så busiga. På nervägen stannade vi på mitten och åt en god middag och tittade på utsiken och så tog vi oss ner sista biten med linbanan. Väl nere köpte vi vykort. Så tillbaka till hotellet för att de fyras gäng skulle kunna byta till baddräkt och så ut till stranden, där kan man säga med fog att vågorna gick höga. Vi var alla lite försiktiga för det var flaggor utsatta som talade om att det var farligt. Sven blev vid ett tillfälle lite väl kaxig och blev invisslad av en badvakt. Inget hände utan alla hade kul i vågorna. Så gick vi alla till en restaurang och åt och drack gott detta var ju sista natten med gänget. Vi konstaterade att vi hade haft väldigt fint tillsammas ingen hade blivit rånad utan allt var gott och bra. Vi känner att detta härliga gäng vill vi hålla kontakten med, detta var bara början på vår vänskap. Ännu en lyckad dag var till ända.

Torsdag 20/1

Avresedag för alla Olsens. Vårt rum fick nu änvändas som förvaringsrum för dom som skulle åka hem.

Så åkte dom fyras gäng på utflykt med en taxichafför som blivit vidtalad förut så honom hyrde vi för en förmiddag. Taxichauffören tar oss genom stadens olika minnesmärken och gamla och nya kyrkor. Maracanastadion, världens största fotbollsstadion, Tijuca-parken (en planterad regnskog på 40 kvadratkilometer) där gick vi en kort promenad. I parken var det ett fint vattenfall. Vidare till Vista Chinesa, en utsiktspunkt men fantastisk vy över sockertoppen, kristusstatyn och Ipanema samt resten av södra Rio. Turen avslutas med en tur i slummen och så en tur längs stränderna i södra Rio. Så släppte chauffören av oss vid en italiensk restaurang där man fick äta hur mycket pizza och pasta man vill för ett fixt pris. Så gick vi alla till vårat rum och pratade med resenärerna. Claudia kom på besök för att säga hej då. Hon bor i Copacabana. Så åkte Elisa iväg till flygplatsen med en del av bagaget, hon skulle säga hej då till sin mamma och pappa en gång till. Så kl 18.00 åkte dom andra och där var vi nu ensamma kvar. Vi vilade en stund, så gick vi en fin promenad på stranden i solens sken. Vid mörkrets inbrott gick vi in och såg på tv-nyheter. Så var vi trötta och somnade. Idag fick jag köra iväg två flickor som tiggde och var mycket påträngande men det gick bra. Som tröst för denna handling, har jag att vi skänkt pengar till FNs-barnfond för uteliggarbarn i Rio.

Fredag 21/1

En dag på stranden i Copacabana.

Vi åt frukost och ut till havet och badade och solade av hjärtans lust. Det är mycket fin strand och många försäljare var det som sålde allt möjligt, vi köpte inget för vi vet att det är dyrt på stranden, vi hade med oss egen dricka. Så till hotellet för att ta på oss nått anständigt och så ut på stan där vi köpte sambaskiva och brasiliansk rom. Vi gick till en självservering och där kunde vi prata engelska med den trevliga ägarinnan. Ut på stranden igen här skulle solas så här i elfte timmen. Drack kokosmjölk och mådde gott. Så fick vi gå hem och vårdade solbrännan aj aj. Vi gick på stan köpte varsin glass på McDonald's. Sen var det dags att vårda solbranna igen, så det kan bli. Är det sommar så är det.

Lördag 22/1

Så är det då vår avresedag. En liten tur till stranden för att ta kort på dom stora vågorna och den lilla Kari som kastas hit och dit. Tillbaka till hotellet för att konstatera att vi inte har något vatten på rummet. Det fixar sig med att vi får gå in i ett annat rum och duscha. Kl 12.00 kommer vår taxi och vi åker till flygplaten. Vi checkar in och så tittar vi på tax-fri-shopen som visar sig var väldigt dyrt. Vi är glada att vi blivit varnade tidigare och redan handlat det vi ville ha. Kl 16.00 åker vi så till San Paulo och därifrån sätter vi fart mot London.

Söndag 23/1

Så kommer vi till London efter en resa som var bättre än utresan alltså inte så skumpig.

I London får vi vänta i 5 timmar på flyg till Dublin. Jag sover en stund och så äter jag en vegetarisk engelsk frukost, jättegott. Sven tog en hamburgare Till sist kommer flygplanet och vi far till Dublin.

Sammanfattning:

Detta var ett bröllop och en semester som det är svårt att göra rättvisa i skrivande form. Det man kan säga är att det har varit fantasktiskt. Dessa vänliga människor, nya vänner vi fått och så all sol har gjort att detta kommer att för alltid finnas i vårt minne. Vilken tur att vi bestämde oss för att åka. Det skulle inte ha varit kul att missa allt detta vi fått vara med om.

2000 Kari & Sven Rosvall