Resan till Cork

En dag fick vi se en skylt som sa att det skulle bli jazzfestival i Cork. Det tyckte vi lät spännande, så två månader i förväg började vi planera för vår tripp. Det hade alla andra människor också gjort. Så när Kari började ringa på B&B var det fullt. Jag frågade hur långt i förväg man skulle beställa och fick svaret ett år i förväg. Hoppsan! Innan jag gav upp ringde jag ett B&B till och se där fick jag napp det hade kommit ett återbud. Veckan innan köpte Sven tåg biljett och så var vi redo. Två dar före avfärd, kom det varsel om grindvaktsstrejk just den fredagen. Det var så vi satte middagen i halsen. Skulle vi nu inte komma iväg trots allt. Precis kvällen innan sa man att strejken blivit uppskjuten en vecka så vi pustade ut och packade vår ryggsäck och så börjde vi resan.

Fredagen den 22 okt.

Lördagen den 23 okt.

Det första bandet hette T.S. Monk Sixtet och spelade modern jazz. Sven tyckte så där och Kari nästan sov. Nästa band var mycket bättre och hette David Sanches Quintet det var också modern jazz men med latinamerikanska rytmer och det tycke Sven mycket om och dom andra i publiken också och se nu sov inte Kari utan var också mer närvarande. Publiken visade sin uppskattning med att tjoa och applådera för fullt. En kille spelade på bongotrummor och diverse slaginstrument det var skickligt genomfört. Så var det sen eftermiddag och vi blev hungriga och gick på Tai-restaurang, vi fick bord men dom sa att vi hade en timma på oss att äta sen var bordet upptaget. Maten kom jättefort och var mycket god vi åt på 20 minuter så det blev tid över för efterrätt. Så vandrar vi iväg till utomhusaktiviteter. Vi ville höra Mugenkyo trummor men vi kom för tidigt och fick rådet att gå till Ship of Fools alldeles i närheten. Det var en barnteater på en båt med många nationaliteter på dom unga skådespelarna. Det var ett äventyr bara att komma ombord på båten. Så fick vi se hur man kan göra bra barnteater med enkla medel. Behållningen var att se hur alla barn betede sig. En del av dom var verkligen med i handligen som handlade om att komma till världens ände. Till det behövdes mycket hjälpmedel, men så kom dom på att ens egna händer var dom bästa hjälparna. Ja, ja. Vi kom så tillbaka till trummslagarna och dom hade redan börjat. Det är ett gäng från England som varit i Japan och lärt sig spela trummor på japanskt vis. Dom kallade sig Mugenkyo Taiko Drum. Det var fyra personer som trummande på och så hade dom besök av sin japanske lärare som dessutom spelade flöjt. Det hela var mycket bra. Trots att lokalen var en gammal lokal för järnvägen och nu användes som industrilokal var det hela mycket stämningsfullt och livligt. Så strövar vi in mot stan igen och ska gå på pub en del är överfulla och andra har inte musik. Vi hittar en ganska befolkad pub med dixilandmusik och där tar vi var sin Guinness. Så fortsätter vi hemmåt med hittar ett nytt ställe med tre hill-billys dom spelar så som dom gör och gjorde det bra och såg ut som ena riktiga smutsiga cowboys. Vi pratade med ett trevligt par från Westport i county Mayo och dom gav oss fler restips. Efter denna dag återstod bara sängen.

Söndag den 24 okt.

Så efter en stund kom det riktiga fyrverkeriet igång men det var så långt borta och en del av dom stora fina smällarna skymdes av moln på himlen. Men visst var det pampigt och det höll på en stund. Så blev vi törstiga och var lite frusna så det blev att leta pub igen. Vi hittade ett ställe med äldre människor som roade sig efter bästa förmåga och en man med gitarr underhöll. Vem som helst ur publiken fick komma fram och sjunga och det ville en gubbe som var riktigt bra. Han sjöng Johnny B. Goode på sitt sätt. Det var en skön avslappnad stämning. Så tog vi sats och gick till vår B&B för ännu en natts sömn.

Måndag den 25 okt.

Sammanfattning: Jazzfestival i Cork kunde enligt Sven ha varit mer organiserad. Vi visste inte riktigt var dom olika aktiviterna var. Nästa gång vi åker ska vi ha mer biljetter till dom riktiga spelningarna. Kari hade inte förväntat sig nått särskilt så allt var bra även om nu jazz inte är min starka sida. Corkborna verkar vara ett vänligt folk. Fast visst växer Cork ut med en väldig fart också likaväl som Dublin. Ja se den keltiska tigern är fortfarade i farten.