· Start
· Sven Rosvall
· Kari Rosvall
· The Rosvalls
· Our House
· Holidays
· Donegal och Galway 1999
· Wales 1999
· Cork 1999
· Brasilien 2000
· Holland 2001
· Mayo 2000
· Sverige 2001
· Paris 2002
· Karis Konstresa till Paris 2002
· Thailand 2005
· Besök hos Legillon 2006
· Skottland 2007
· Wales and Cornwall 2010
· Model Railways
· Texts on Irland
· Contact Info
|
Äventyr i Paris
En dag i början
av året fick vi en väldigt trevlig inbjudan från fam Legillon att besöka dom 1
juli för att fira deras 100 års dag tillsammans och att Raphaëlle hade klarat
studentexamen. Utbyggnaden av deras hus är också klart. Detta var en inbjudan
vi inte ville missa.
Lördag
Så äntligen kom
då 1 juli. Sven och jag tog bilen till flygplatsen eftersom vi skulle starta
tidigt. Vi tog sats mot den röda långtidsparkeringen vi brukar använda, men där
var det redan fullt så det blev att åka tillbaka till den blå parkeringen som
ligger ett gott stycke från flygplatsen. Men som tur var hade vi gott om tid.
På flygplatsen blev Kari muddrad vilket jag blir lite då och då, så jag måste
se ut som en terrorist.
Flyget kom iväg
och resan med flyget tog 1 timma och 15 minuter. Så landade vi på Charles de
Gaulle-flygplatsen. Väl där höll vi på att inte ta oss ut ur flygplatsen, det
var dåligt skyltat vart man skulle och sen när vi äntligen hittade hissar som
skulle ta oss ner till utgången var det bara 3 som fungerade. Och som folk
alltid gör i såna situationer så trängdes alla. Vi parkerade oss vid en av dom
hissar som inte vara trasig och som tur var kom vi till busshållplatsen och tog
bussen till tågstationen. När vi väl var på vår slutstation träffade vi svenskar
som också skulle till det hotell vi bokat. Vi traskade tillsammans med Gunvor
(Gabriellas kusin) och hennes familj till Ibis hotel i Maisons Laffitte och vädret var
mer än hett. Hotellet var fullt av vänner och släktingar till Gabriella. Efter
incheckning tog vi en efterlängtad lunch på hotellets restaurant. Efter lunch
tog Kari en tupplur och Sven en promenad i byn.
Senare på
eftermiddagen vandrade vi till familjen Legillon. Huset som förut varit vitt
mötte oss nu ett glatt gult och mycket större. Vi fick välkomstdrink och vi
träffade Åse, Tord, Nina, Anders, Susann som alla bott i Dublin. Är det inte
för kul att träffa SWEOR som flyttat från Irland till Sverige, men så möts vi i
Paris. Maten och samvaron i den dekorerde och mysiga trädgården var något alldeles
extra vilket är svårt att beskriva denna underbara upplevelse måste man var med
om. Även att höra Christophe spela saxofon, det tyckte vi mycket om. Att se
Paris i nattljus är romantiskt. Vi traskade tillbaka till hotellet mätta och
nöjda ca kl ett på natten. Vi mötte bilar som tutade och stämningen var på topp
då Frankrike slagit Argentina i fotboll samma kväll.
Söndag
Nästa dag som var
en söndag tog vi promenaden till Familjen igen i strålande sol Vi blev bjudna
på färsk frukt och fika i nedre delen av trädgården där skuggan fanns. Vi åt och drack och
umgicks i en härlig stämning. Gabriella tog oss på en promenad längs Seine där
bland annat impressionist-målarna tog båt-turer på sin tid. Efter denna
gångmarch var det gott med lunch i familjens utbyggda del av hused och tänka
sig alla fick plats och maten smakade mycket bra.Christophe underhöll igen och
Raphaëlle ackompanjerade på piano och Thomasz på gitarr. Klockan var nio då vi
mycket nöjda med dagen traskade tillbaka till hotellet.
Måndag
Måndag började med
strålande sol igen och vi träffade en del kvarglömda gäster på hotellet som vi
åt frukost tillsammans med. Efter detta tog Sven och Kari tygmarknaden i Paris
i besittning för att köpa gardiner till vår egen utbyggnad. Efter en del
vinglande hit och dit i många affärer och varuhus hittade vi den rätta affären
och till all lycka tog vi båda tag i samma tyg så här blev det affär efter
diskussion om hur mycket vi behövde och pris. Ägaren sydde gardinhuvudet och
slog hålringar åt oss, under tiden han arbetade på gick vi en rundtur runt
kvarteret. Vi fikade och så var tiden inne att hämta våra gardiner. Dom var
klara och eftersom vi hade tid över föreslog Sven att vi skulle titta på en
park lite längre bort som han tittat ut på kartan. Sagt och gjort, vi tog tåget
ovan jord och fick se gatorna under oss från en fin gammal järnvägsbro. Vi kom
till parken och då hörde vi musik och den drog oss till sig. Det var tre
grabbar som spelade härlig funk-jazz uppe på en kulle. Där satt vi en god stund
och njöt av vädret och musiken och den vackra parken. Nu var det dax att ta sig
ut till flygplatsen.
Tåget tog oss
säkert till ort och ställe och även skyttelbussen. Men nu börjar den sista
delen av denna hemresa som var ett äventyr i sig. Ingen skyltning så det blev
att leta sig fram till incheckningen, där fanns inga snabbkassor att använda så
det blev att stå i kö och den gick väldigt sakta. Väl framme såg vi att tiden
hade tagit ett stort kliv så då sa vi att vi hinner nog inte äta något. När vi
kom upp med hissen för att gå till vår gate blev vi bortmotade av en vakt.
Förvånade undrade vi vad som stod på. Saken var den att dom hade vid flera
tillfällen ropat ut att en ensam väska väntade på sin ägare, ingen ägare kom
och då i dessa bombtider blev dom misstänkta. Väskan skulle sprängas under
ordnade förhållande så där fick vi bortmotade väntande resenärer vänta och
vänta. Plötsligt small det och Kari hoppade högt. Men när det var undanstökat
fick vi gå till vår gate. Där kom meddelande att Dublin planet var försenat. Vi
hann att äta och efter intag vill det bli utsläpp. Sven skulle på toa först och
gick sin väg. Jag väntade och väntade och blev plötsligt orolig var var min man
och varför kom han inte. Så jag tittade runt och till min stora förvåning såg
jag Sven i säkerhetkön utanför igen och viftade ivrigt med armarna. Den hade vi
ju redan passerat så jag undrade storögt vad han gjorde där. Jag satt ju med
pass och bordingcard. Det blev att ta ihop alla väskor mackor och släpa sig
bort till säkerhetskontrollen igen och visa att Sven skulle komma in. Det
visade sig att toan låg utanför säkerhetskontrollen. Det stod visserligen att
man skulle ha med sig pass och bordingcard, men ingen vettig människa kan ju
tro att nått så dumt kan hända. Vi fick vänta och istället för 20.45 kom vi i
väg ca 22.00. Men som tur var hade vi medvind och resan gick smärtfritt. Vi
konstaterade vid ankomsten till Dublin att aldrig mer Charles de Gaulle
flygplatsen. Men vi vill åka mer till Paris. Tur att det finns fler flygplatser
i Paris.
Sammanfattning:
Denna helg kan bara sammanfattas med oj vilken underbar upplevelse att få
träffa trevliga vänner i härliga Paris.
Mera bilder
Om du var med hos Legillon och vill dela med dej av dina bilder så skicka dem till Sven (sven@rosvall.ie) så ska vi göra dem tillgängliga och länka till dem från denna sida.
Rosvalls galleri
Anders och Hilkka Hagelbergs berättelse och bilder
Copyright 2003-2012
|